Synfel – Närsynthet (myopi) (=Se på långt håll)

Närsynthet är det vanligaste synfelet, faktiskt så vanligt att det är fler som är närsynta än som har felfri syn. Att vara närsynt innebär att ögat är för långt i förhållande till hornhinnans och linsens ljusbrytande förmåga. En närsynt person ser ofta bra på nära håll men alltid dåligt på långt håll utan hjälp av glasögon eller kontaktlinser. Vanligast uppkommer närsyntheten under skolåldern och tilltar upp till 20-25 års ålder, då en viss stabilisering oftast sker. I samband med den ökade linsstelhet som hos alla människor vanligen inträder i 40-års-åldern brukar ökningen i närsynthet definitivt avstanna. En måttlig närsynthet kan då vara till viss glädje, eftersom den innebär, att man kan läsa obehindrat utan glasögon (då jämnåriga ”normalsynta” behöver skaffa läsglasögon).

Det spelar ingen roll för ögonen eller synutvecklingen om man använder någon korrektion (glasögon eller kontaktlinser) för sin närsynthet. Det är snarare synkraven i olika situationer som avgör i vilken utsträckning man måste korrigera närsyntheten, liksom naturligtvis önskan att se så bra som möjligt.

Närsynthet korrigeras med minusglas. Som komplement till glasögon kan även kontaktlinser användas. Närsynthet kan med stor framgång behandlas kirurgiskt med olika metoder.

Synfel  Kraftig närsynthet (grav myopi)

Kraftig närsynthet beror på rubbningar i ögats tillväxt så att ögat blir för långt i förhållande till hornhinnans och linsens ljusbrytande förmåga. Liksom vid måttlig närsynthet kan synfelet vanligtvis korrigeras med glasögon eller kontaktlinser. Närsynthet som kräver glaskorrektion starkare än minus 6 eller minus 7 dioptrier brukar benämnas grav myopi. Även om glasögon kan medge skarp bild av omgivningen så innebär den relativt kraftiga korrektionen med minus-glas också en bildförminskning. Denna kan undvikas om man använder kontaktlinser.

Synfel – Komplikationer

Vid kraftig närsynthet är ofta näthinnan något skörare än normalt. Bristningar i näthinnan kan uppkomma lättare än normalt, dels av sig själv, utan någon yttre orsak, men också i samband med ögonskador. Symtom på bristningar i näthinnan kan vara ljusblixtfenomen. Om små blödningar samtidigt uppkommer på näthinnan kan detta märkas som grå eller rödtonade dimmiga rökslingor eller olikformade figurer framför ögat. Bristningar kan ibland leda till näthinneavlossning, vilket kan yttra sig som en inskränkning i synfältets ytterkanter. Bristningar i näthinnan behandlas med laser. Näthinneavlossning kräver som regel något mer omfattande operation. Om man upplever något av de uppräknade symtomen bör man uppsöka ögonläkare omgående.

Ibland förekommer också något nedsatt funktion hos gula fläcken (makula) på näthinnan, vilket kan innebära försämrat seende särskilt på nära håll.

Synfel – Översynthet eller långsynthet (hyperopi)

Översynthet, också kallat långsynthet, betyder att ögat är för kort jämfört med dess brytningskraft i viloläge. För unga människor är måttlig översynthet inget problem, tvärtom upplever de ofta sin syn som felfri. Anledningen är att man ständigt omedvetet spänner ögats lins (ackommoderar) för att erhålla så skarp bild som möjligt. Hos ungdomar och vuxna kan detta ge spänningshuvudvärk och trötthet. Med stigande ålder försämras dock förmågan att ackommodera varpå det blir allt svårare att se skarpt på nära håll. Med tiden försvinner även synskärpan på långt håll. Jämför ålderssynthet.

Till linsens ackommodationsförmåga är också kopplat en reflex, som gör att ögonen riktas något inåt näsan. Eftersom ackommodationen främst är till för seende på nära håll är det ändamålsenligt, att ögonen därvid riktas in mot en punkt ca 30-40 cm framför näsan. Om man emellertid måste ackommodera även för seende på längre håll riskerar man särskilt hos barn att drabbas av skelningsproblem eller undertryckande av synutvecklingen på endera ögat. Detta kan leda till svagsynthet (amblyopi). Det är därför mycket viktigt, att översynthet och/eller skelning hos barn upptäcks och behandlas så tidigt som möjligt.

Översynthet korrigeras med plusglas, och man kan använda glasögon eller linser. Översynthet kan också korrigeras kirurgiskt.Den medicinska benämningen på översynthet är hyperopi.

 Synfel – Brytningsfel (astigmatism)

Med brytningsfel menas egentligen alla avvikelser i ljusbrytande förmåga dvs långsynthet, närsynthet och astigmatiskt brytningsfel. I dagligt tal avses dock oftast astigmatism, vilket innebär att ögat har olika brytningskraft i olika riktningar. Ögat kan t ex vara normalsynt för vertikala linjer men närsynt för horisontella linjer. Anledningen är oftast att hornhinnans krökning är skev, ungefär som ytan på en rugbyboll, snarare än rund som ytan på en fotboll. Den vanligaste orsaken till astigmatism är en rubbning i ögats tillväxt, men astigmatism kan också uppkomma efter skador eller operationer.

Astigmatism kan, om den inte är alltför omfattande, korrigeras med glasögon. Den typ av glas som används kallas för cylinderglas. Astigmatism kan också i viss utsträckning korrigeras med kontaktlinser. Astigmatism kan behandlas kirurgiskt med excimerlaser ofta samtidigt som andra synfel behandlas.

Synfel – Oregelbunden astigmatism

Ibland pratar man om oregelbunden astigmatism. Enkelt uttryckt innebär det att vanliga glasögon med astigmatisk slipning inte klarar av att korrigera astigmatismen. Det kan t ex bero på att hornhinnan är formad som sidan av ett ägg snarare än som sidan på en amerikansk fotboll. Normalt har alla människor mer eller mindre oregelbunden astigmatism.

Synfel – Astigmatism hos barn

Det är mycket viktigt att upptäcka brytningsfel hos små barn. Synutvecklingen på det astigmatiska ögat kan försämras och ge upphov till bestående synnedsättning, så kallad synsvaghet eller amblyopi. Om stark ärftlighet finns eller om äldre syskon har astigmatism bör även yngre syskon undersökas hos ögonläkare

Synfel – Ålderssynthet (presbyopi) (=Läsglasögon)

Med stigande ålder, för de flesta vid 40-45 år, börjar man märka att det blir allt svårare att se bekvämt på nära håll. Man tvingas i ökande utsträckning hålla tidningen på längre avstånd och ibland vill armarna inte riktigt räcka till. Detta beror på att ögats lins med tiden stelnar. Ögat kan inte längre ackommodera, dvs linsens tjocklek kan inte längre ändras för att anpassa ögat till seende på olika avstånd. För en normalsynt person innebär detta att ögat inte längre kan fokusera på nära håll medan man däremot ser bra på längre håll.

För att kompensera för detta används läsglasögon. Ju äldre man är desto starkare läsglasögon brukar behövas. Vid utprovning av läsglasögon är det mycket viktigt att man själv känner efter vilket läsavstånd som upplevs mest bekvämt. Om glasen är för starka är man tvungen att hålla tidningen, boken eller handarbetet obekvämt nära ögonen.

En måttligt närsynt person kan däremot se att läsa utan glasögon även om linsen stelnat men behöver fortfarande glasögon för att se skarpt på långt håll. Det finns olika sätt att lösa detta problem (separata läsglasögon, dubbelslipade eller progressiva glas) och man kan välja det som passar en bäst. Om man som närsynt använder kontaktlinser måste dessa kompletteras med läsglasögon vid närseende. Alternativt kan man välja att anpassa styrkan på den ena kontaktlinsen för närseende, s k monovision, men men det kan ibland medföra försämrad avståndsbedömning och djupseende. Alla Synfel kan korrigeras

Synfel, Synfel, Synfel, Synfel, Synfel, Synfel, Synfel,,Synfel,,Synfel,,Synfel,Synfel,Synfel,Synfel,